En fajã är en plan landtunga vid havsnivå vid foten av en havsklippa, och São Jorge har omkring 74 av dem. De uppstår på två helt olika sätt: antingen har ett lavaflöde runnit ut i havet och stelnat till en platta, eller så har klippan ovanför rasat och skräpmassorna samlats vid foten. Det är den andra sorten som gjort ön känd — och det är den sorten som har byar, en lagun med musslor och ingen bilväg.
Ovanför dem står en vägg. Två tredjedelar av São Jorge ligger mellan 300 och 800 meters höjd, och kustklipporna är på sina håll omkring 600 meter. Skyddade området Fajãs do Norte, som täcker nordostkusten, uppges av naturparken till omkring 2 926 hektar med havsklippor mellan 300 och 700 meter. Det du går ner för är alltså inte en backe.
De två sorterna har olika namn på kartan
Naturparken namnger tre av varje sort i samma text, och skillnaden är värd att lära sig innan du väljer vandring. De detritiska plattformarna — de som byggts av ras — är Cubres, Belo och Caldeira de Santo Cristo. Lavadeltana är Ribeira d'Areia, Ouvidor och Pontas.
Lavadeltana är äldre, plattare och lättare att nå: de ligger ofta vid slutet av en väg. Rasfajãerna är brantare inramade, yngre i sin nuvarande form och det är dit du får gå. Fajã do Ouvidor på nordkusten är ett lavadelta, och den har därför en av öns bästa naturbassänger utan att kräva en vandring.
Santo Cristo bildades av en jordbävning
Fajã da Caldeira de Santo Cristo är den mest kända, och naturparken är exakt om hur den kom till. Den är en detritisk plattform av material från sluttningsrörelser — ras, jordskred och skreddeformation — som enligt myndighetens egen beskrivning ökade kraftigt vid jordbävningen den 9 juli 1757.
Havets erosion, regnet och ytavrinningen skapade sedan lagunen. Den är skild från havet av en klapperstensstrand men står i förbindelse med det genom en tidvattenränna som är byggd av människor. Det är alltså ett halvt naturligt, halvt anlagt system, och det är förklaringen till att det finns något levande där som inte finns någon annanstans.
Musslorna i lagunen — och varför ordet odling är fel
I lagunen vid Caldeira de Santo Cristo lever den enda kommersiellt nyttjade musselpopulationen på hela Azorerna. Arten är Ruditapes decussatus, på portugisiska amêijoa-boa — en musselart som ligger nedgrävd i bottensedimentet, inte hänger på linor.
Det är därför det är missvisande att kalla det musselodling. Det är ett bestånd i en naturlig lagun som skördas, och skyddet av just det beståndet är en av anledningarna till att fajãn är reservat. Lagunen fungerar dessutom som yngelkammare för flera fiskarter, bland dem havsabborrsläktingen Epinephelus marginatus och tjockläppad multe.
Tillsammans med grannen Fajã dos Cubres utgör Santo Cristo Azorernas enda kustlagunsystem, klassat som prioriterat habitat. Cubres lagun är den stillare av de två — den står inte i direkt förbindelse med havet, och det märks på både färgen och fågellivet.
Kaffet i Fajã dos Vimes
På sydkusten, några meter över havet, ligger Fajã dos Vimes med en kaffeodling. Familjen Nunes egen berättelse är att en azorisk emigrant tog med sig de första arabicafröna från Brasilien i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, och att buskarna har stått kvar i familjens trädgård sedan dess. Kaféet som lokal öppnade 1997.
Allt görs för hand: bären plockas, soltorkas i veckor på gårdens torkgolv och rostas på plats. Det som gör odlingen möjlig är ett mikroklimat i lä under klippan, och det är samma sak som gör att apelsiner och bananer växer på fajãerna medan platån ovanför är betesmark och kall dimma.
Fajã dos Vimes har också vävstolar. Täckena därifrån är öns andra hantverk vid sidan av osten, och de två hänger ihop: det var vävnaden som drog besökare till huset, och kaffet serverades först som artighet till dem.
Vandringen ner är den svåra delen
Standardleden till Santo Cristo heter PR1SJO och går från Serra do Topo uppe på platån, ner till Caldeira de Santo Cristo och vidare längs kusten till Fajã dos Cubres. Den lutar nedåt hela vägen och slutar på en annan plats än den börjar. Det finns ingen buss som väntar — ordna transporten tillbaka innan du börjar gå.
Den andra klassikern, PR4SJO, går över Pico da Esperança på 1 053 meter och ner till Fajã do Ouvidor. Även den är en envägsled uppifrån och ned. Fler azoriska leder och deras klassning står i genomgången av vandringarna på Azorerna.
Nedförsbacken lurar folk. Flera hundra höjdmeter i brant, ofta blöt terräng med stenar som blir hala när molnen legat på. Knän och vrister tar mer stryk än på uppstigningen, och nedstigningen tar längre tid än kartans kilometer antyder. Stavar och kängor med grepp är inte överdrift här.
Till Santo Cristo utan att gå
Vill du inte vandra tar lokalbor betalande passagerare i fyrhjulsdrivna fordon över den branta grusvägen ner till Santo Cristo. Det är den enda motoriserade vägen dit, den är inte en allmän bilväg, och du kör den inte själv med en hyrbil — försöket slutar i bästa fall med en självrisk och i sämsta fall med en bärgning. Vad hyresavtalen faktiskt tillåter står i genomgången av hyrbil på Azorerna.
Nere i fajãn finns ett fåtal hus, ett interpretationscentrum och en av arkipelagens mest kända surfvågor. Det finns ingen affär och ingen bankomat. Övernattar du där ska du ha med dig det du behöver.
Vad statusen som biosfärreservat betyder
São Jorges fajãs togs upp i UNESCO:s världsnätverk av biosfärreservat i mars 2016. Det är inte ett världsarv, och orden är inte utbytbara. Ett världsarv skyddar ett objekt; ett biosfärreservat handlar om förhållandet mellan människa och landskap — att folk fortfarande bor och odlar där nere är hela poängen med utnämningen, inte ett undantag från den.
Skillnaden blir tydlig om du jämför med vinlandskapet på Pico, som är världsarv, eller med Angra do Heroísmo, som är det sedan 1983. Hela listan står i genomgången av Portugals världsarv. Fajã dos Cubres utsågs dessutom i september 2017 till ett av Portugals sju underverk i kategorin byar vid havet.
När på året du ska komma
Azorerna har ingen torrperiod. Ponta Delgadas klimatnormal 1991–2020 ger 122 regndagar om året, med juli som torraste månaden och december som blötaste, och noll dagar över trettio grader i samtliga tolv månader. Det innebär att fajãvandringarna är gångbara året runt i temperaturmening men att underlaget nästan aldrig är riktigt torrt.
Juni till september ger flest klara dagar och lugnast sjö. Året i övrigt beskrivs i månad för månad-genomgången, och när du bör lägga resan totalt sett i sidan om bästa tiden att åka.
São Jorge nås inte med direktflyg från Faial eller Pico — den sträckan sköts av färja, och den detaljen avgör hela upplägget. Hur nätet hänger ihop står i sidan om flyg och ö-hoppning.
Vanliga frågor
Hur många fajãs finns det på São Jorge?
Naturparken skriver att det finns omkring 74 runt ön. Långt ifrån alla är bebodda eller nåbara — många är små hyllor under klippan utan väg, utan stig och utan hus. Det handfull som besöks av resenärer är Cubres, Caldeira de Santo Cristo, Ouvidor, Vimes och São João.
Går det att köra bil till Fajã da Caldeira de Santo Cristo?
Nej, inte med en vanlig hyrbil. Enda motoriserade vägen dit är en brant grusväg som lokalbor kör med fyrhjulsdrift mot betalning. Alternativet är att gå leden PR1SJO från Serra do Topo, som lutar nedåt hela vägen och slutar vid Fajã dos Cubres.
Vad är skillnaden mellan en fajã och en vanlig strand?
En fajã är inte en strand utan en plan landyta vid havsnivå vid foten av en klippa, ofta flera hektar stor och tillräckligt bördig för odling och bebyggelse. Den har uppstått antingen genom att lava runnit ut i havet eller genom att klippan ovanför rasat ned.
Hur lång tid behöver man på São Jorge?
Två till tre dagar räcker för att hinna två fajãvandringar, köra ön från Velas till Topo och besöka ett ysteri. Vill du sova nere i en fajã eller ta både PR1SJO och PR4SJO behöver du fyra. Ön kombineras naturligt med Pico och Faial över färjan.