Portugal grundades 1143 och har i praktiken haft samma gränser sedan 1297. Det gör landet till en av Europas äldsta nationalstater — äldre än Spanien, äldre än Frankrike i sin nuvarande form. Nationaldagen är ändå inte den 5 oktober då självständigheten erkändes, utan 10 juni, och den viktigaste dagen i modern portugisisk historia är 25 april 1974, då fyrtioåtta år av diktatur tog slut på ett dygn.
Fyra händelser förklarar det mesta av det du ser när du reser här: självständigheten på 1100-talet, upptäcktsresorna på 1400- och 1500-talen, jordbävningen 1755 och nejlikerevolutionen 1974. Resten är utfyllnad, om än intressant sådan.
1143: ett grevskap som vägrade lyda
Portugal började som ett grevskap under kungariket León. Grevesonen Afonso Henriques, född i Guimarães, besegrade sin egen mor i slaget vid São Mamede 1128 och tog makten. Elva år senare vann han vid Ourique och började kalla sig kung. Den 5 oktober 1143 slöts fördraget i Zamora, där kusinen Alfonso VII av León erkände honom som kung — men själva texten är förlorad och påven väntade i ytterligare 36 år. Först med bullan Manifestis Probatum 1179 blev Portugal ett erkänt kungarike.
Sedan tog återerövringen av söder hundra år till. Faro föll 1249, och därmed var hela nuvarande Portugal kristet. Med fördraget i Alcañices 1297 drogs gränsen mot Kastilien i stort sett som den går i dag. Huvudstaden låg dessförinnan i Coimbra; den flyttades till Lissabon på 1250-talet.
1385: det andra självständighetskriget
När kungahuset dog ut 1383 gjorde Kastilien anspråk på tronen. Det ledde till slaget vid Aljubarrota i augusti 1385, där en mindre portugisisk styrka vann med hjälp av engelska bågskyttar och ett välvalt läge. Segraren João I grundade Aviz-dynastin, och som tacksägelse restes klostret i Batalha — ett av landets 17 världsarv och en av de mest imponerande byggnaderna i landet.
Samma krig gav Portugal sin äldsta allians: Windsorfördraget med England, undertecknat 1386 och aldrig uppsagt. Det är den äldsta bestående alliansen i världen, och den har aktiverats så sent som under andra världskriget.
Upptäcktsresorna: hundra år som byggde Belém
1415 tog Portugal Ceuta i Nordafrika, och därmed började det som portugiserna kallar os Descobrimentos. Madeira och Azorerna koloniserades under 1400-talets första hälft. Bartolomeu Dias rundade Godahoppsudden 1488. Vasco da Gama nådde Indien 1498, Pedro Álvares Cabral landsteg i Brasilien 1500, och 1543 var portugiserna först av européerna i Japan.
Pengarna var kryddorna, framför allt pepparn. Kronan höll monopolet genom Casa da Índia och tog sin del av allt som kom hem, och för de pengarna byggdes Jerónimosklostret och Belémtornet i Belém — bokstavligen finansierade av handeln som avgick därifrån. Byggnadsstilen kallas manuelinsk efter Manuel I och är portugisisk sengotik med rep, sjögräs, ankare och armillarsfärer i sten. Den finns ingen annanstans.
Med Tordesillasfördraget 1494 delade Portugal och Spanien världen mellan sig längs en linje i Atlanten, med påvens välsignelse. Det är därför Brasilien talar portugisiska och resten av Sydamerika spanska.
1578 och de sextio åren under Spanien
Kung Sebastião försvann i slaget vid Alcácer-Quibir i Marocko 1578, 24 år gammal och barnlös. Två år senare tog Filip II av Spanien tronen, och Portugal styrdes från Madrid i sextio år. Landet fick tillbaka sin självständighet den 1 december 1640 genom en statskupp i Lissabon — och det datumet är än i dag röd dag i Portugal.
Ur den perioden kommer också sebastianismen: föreställningen att kungen inte var död utan skulle återvända en dimmig morgon och göra Portugal stort igen. Den idén dyker upp i litteraturen, i fadotexterna och i politiken i flera hundra år efteråt.
Klockan 09.40 den 1 november 1755
På allhelgonadagens morgon, när kyrkorna var fulla och ljusen tända, slog jordbävningen till. Magnituden uppskattas till mellan 7,7 och 9,0 — talet går inte att fastställa säkert. Fyrtio minuter senare kom tsunamin in i hamnen, och därefter brann staden i flera dygn eftersom allhelgonaljusen välte. Omkring 85 procent av Lissabons byggnader förstördes och uppskattningsvis 30 000–40 000 människor dog i staden.
Markisen av Pombal fick i uppdrag att bygga upp igen och gjorde det snabbt och rationellt. Baixa Pombalina ritades i rutnät med breda gator, och husen fick gaiola pombalina — en inbyggd träbur som skulle låta konstruktionen svaja i stället för att rasa. Det var en av världens första jordbävningssäkra byggnormer. Att Alfama ser äldre ut är inte för att kvarteret klarade sig oskadat, utan för att det aldrig revs och planlades om.
Från kungadöme till diktatur
Napoleons trupper gick in 1807 och hovet flydde till Brasilien, som därmed blev imperiets centrum en tid och sedan blev självständigt 1822. 1800-talet gick i inbördeskrig och statsbankrutter. Den 1 februari 1908 sköts kung Carlos I och kronprinsen ihjäl på Terreiro do Paço, och den 5 oktober 1910 utropades republiken.
Republiken blev instabil — över fyrtio regeringar på sexton år — och 1926 tog militären makten. Ur den regimen växte António de Oliveira Salazar och Estado Novo, som styrde från 1933 till 1974 med censur, en politisk polis vid namn PIDE och en fasthållning vid kolonierna som ledde till krig i Angola, Moçambique och Guinea-Bissau från 1961. Kriget slukade nästan halva statsbudgeten och skickade en hel generation unga män till Afrika.
25 april 1974: två sånger i radion
Kuppen genomfördes av officerarna själva, genom Rörelsen för de väpnade styrkorna (MFA). Signalerna gick i radio: klockan 22.55 den 24 april spelade Emissores Associados de Lisboa Paulo de Carvalhos "E Depois do Adeus", vilket betydde att operationen var igång. Klockan 00.20 den 25 april spelade Rádio Renascença Zeca Afonsos förbjudna "Grândola, Vila Morena". Det var ordern att rycka fram.
Vid lunchtid var det över. Regeringschefen Marcelo Caetano hade tagit sin tillflykt till Largo do Carmo i Lissabon och överlämnade makten där. Nejlikorna kom av en tillfällighet: en restauranganställd vid namn Celeste Caeiro delade ut blommorna från sitt arbete till soldaterna, som satte dem i gevärspiporna. Antalet dödsoffer stannade vid en handfull, samtliga civila som sköts utanför den politiska polisens högkvarter.
Varför nationaldagen är 10 juni och inte 25 april. Den 10 juni är dödsdagen för nationalskalden Luís de Camões (1580) och heter officiellt Dia de Portugal, de Camões e das Comunidades Portuguesas — den firar landet, språket och utlandsportugiserna. Den 25 april är också röd dag, men den firar revolutionen. Portugal har alltså två nationella minnesdagar med två helt olika innebörder, och blandar man ihop dem missar man poängen med båda.
Efter revolutionen: hemvändarna och Europa
Kolonierna blev självständiga under 1975, och därmed kom hemvändarna. En officiell rapport räknade 505 087 personer på fastlandet och öarna — motsvarande 5,3 procent av befolkningen, på ungefär arton månader. Det är som om Sverige tagit emot en halv miljon människor under ett och ett halvt år. Att det gick utan sammanbrott är en av de mer förbisedda sakerna i portugisisk efterkrigshistoria.
De första fria valen hölls exakt ett år efter revolutionen, den 25 april 1975, och en ny författning trädde i kraft 1976. Anslutningsfördraget till EG undertecknades i Jerónimosklostret den 12 juni 1985 — samma byggnad som upptäcktsresorna hade betalat — och medlemskapet började 1 januari 1986. EU-pengarna byggde motorvägarna, broarna och mycket av det du kör på i dag. Skuldkrisen 2011–2014 och trojkans låneprogram är den senaste stora brytpunkten, och den märks fortfarande i lönenivåerna.
Vanliga frågor
Varför talar Brasilien portugisiska?
På grund av Tordesillasfördraget 1494, där Portugal och Spanien delade den icke-europeiska världen längs en meridian i Atlanten. Den östra sidan tillföll Portugal, och när Cabral landsteg 1500 låg kusten på rätt sida av linjen. Att gränsen sedan flyttades långt västerut var portugisiska nybyggares och missionärers verk, inte fördragets.
Vad ska jag inte säga om Salazartiden?
Undvik att beskriva den som "en tid av ordning". Regimen hade censur, politisk polis, politiska fångar på Tarrafal på Kap Verde och ett kolonialkrig som kostade tusentals liv. Samtidigt var analfabetismen bland de högsta i Västeuropa. Många äldre portugiser har levt under båda systemen och pratar gärna om det — men lyssna hellre än att sammanfatta.
Vilka historiska platser ger mest på kort tid?
Belém i Lissabon för upptäcktsresorna, Baixa för Pombals återuppbyggnad, Guimarães och Coimbra för grundandet, och Batalha och Alcobaça för medeltiden. Hela listan över vad Unesco har skyddat finns i genomgången av Portugals världsarv, och romerska spår står tydligast framme i Évora, där ett tempel från 100-talet står kvar mitt i staden.
Firas 25 april fortfarande?
Ja, och rejält. Det är allmän helgdag, och i Lissabon går ett stort tåg nedför Avenida da Liberdade. Röda nejlikor säljs på gatan i dagarna före. Räkna med att banker, myndigheter och de flesta butiker håller stängt, och att restauranger och kollektivtrafik går som en söndag.