Piódão är fyrtio kilometer kurvig bergsväg från Arganil, en och en halv timme från Coimbra, och byn tar en timme att gå igenom. Det är hela ekvationen, och den ska du räkna på innan du bestämmer dig. Det du får är en by i mörk skiffer som ligger som en läktare i en dalsida, med vitkalkad kyrka mitt i och blåmålade fönsterkarmar på varenda hus.
Bilden är verkligen så bra som den ser ut. Men det är en bild, inte en dag. Piódão fungerar för den som sover över eller som redan är i Serra do Açor — inte som avstickare från kusten.
Vad byn faktiskt är
Piódão ligger i Arganil kommun, i Paisagem Protegida da Serra do Açor. Husen är byggda i lokal svart skiffer med tak av skifferplattor och står på terrasser i sluttningen, vända mot samma punkt. Det är därför byn kallas Aldeia Presépio — julkrubbebyn.
Den har varit klassad som Imóvel de Interesse Público sedan 1978, är en av de tolv Aldeias Históricas de Portugal och vann kategorin avlägsna byar i tävlingen 7 Maravilhas de Portugal. Det är alltså en officiellt skyddad plats, inte en rekonstruktion.
Och den är gammal på ett trivialt sätt: i Numeramento Joanino från 1527, Portugals första folkräkning, står Piódão upptaget som "casall do piodam" med två hushåll. Det tog femhundra år att växa till en by man kör fyrtio kilometer för att se.
Det vita huset och de blå karmarna
Kyrkan, Igreja Matriz de Nossa Senhora da Conceição, är den enda vita byggnaden i byn och den enda som syns på håll. Den nuvarande byggnaden utvidgades på 1700-talet och byggdes om på 1800-talet efter ritning av kaniken Manuel Fernandes Nogueira, som gav den en fasad i tidens eklektiska smak med koniska spiror. Inne finns en kalkstensmadonna från 1400-talet som troligen kommer från en äldre kyrka på platsen.
Om de blå fönsterkarmarna berättas det lokalt att byns enda handelsbod bara förde blå färg, och att alla därför målade blått. Det är en bra historia och den upprepas överallt — behandla den som en historia och inte som dokumenterat faktum. Effekten är däremot verklig: blått mot svart skiffer är hela byns visuella signatur.
Vad du gör på plats, i timmar räknat
Gå ner genom gränderna till kyrkan. Titta på chafariz, den skifferbyggda vattenposten med spetsbågig nisch. Gå upp till Eiran, den gamla tröskplatsen, för utsikten över hela byn. Titta in i det lilla bymuseet. Det tar sammanlagt en till två timmar.
Sedan är byn slut. Det finns en handfull restauranger, en handfull butiker med samma souvenirer, och ett hotell. Det är ärligare att skriva det än att låtsas att det finns mer, för det är just den missmatchen mellan restid och innehåll som gör att folk kommer besvikna hem.
Foz d'Égua räddar dagen
Tre kilometer nedanför Piódão ligger Foz d'Égua, där två bäckar möts. Där finns en gammal gångbro i sten, en hängbro och en flodbadplats mellan skifferklipporna. Vattnet är kallt året om och det är bergsvatten utan bevakning i normalfall — läs skyltarna på plats, gå aldrig i där du inte ser botten och räkna inte med livräddare.
Det är kombinationen Piódão plus Foz d'Égua som gör resan värd tiden. Bara byn räcker inte. Det finns också en flodbadplats i själva Piódão och markerade leder i Serra do Açor runt omkring — sök upp dem via hitta din vandring och läs allmänna förutsättningar på vandringssidorna.
Vägen dit är själva utmaningen
| Till Piódão från | Ungefär |
|---|---|
| Arganil | 40 km bergsväg |
| Coimbra | 96 km, en och en halv timme |
| Porto | två och en halv timme |
| Lissabon | över tre timmar |
Från Arganil är det ungefär fyrtio kilometer på bergsväg. Beläggningen är genomgående hyfsad, men vägen är smal, svängig och saknar räcken på partier med brant stup. Möten med bilar i motsatt riktning är vanliga och det finns inga alternativa vägar.
Från Coimbra räknar man ungefär en och en halv timme via IP3 och IC6, cirka 96 kilometer. Från Porto omkring två och en halv timme, från Lissabon över tre. Kör inte sträckan i mörker första gången, och kör inte den om du är obekväm med kurvig bergsväg — grunderna finns på sidan om att köra bil i Portugal.
Kollektivtrafik hit finns i praktiken inte. Piódão ligger i slutet av en väg som inte leder vidare någonstans, och de få bussar som går i Arganil kommun är skolbussar snarare än turisttrafik. Utan hyrbil är byn inte ett realistiskt mål.
Parkering och trängsel
Bilen lämnar du ovanför byn — inne i Piódão går det inte att köra. Därifrån går du nedför, vilket betyder att du går uppför på vägen tillbaka, på kullersten och trappor. Det är inte långt men det är brant.
Mitt på dagen på en sommarhelg är parkeringen full och gränderna trånga. Kommer du före klockan tio eller efter fyra får du en annan by. Övernattar du får du kvällen, och det är den bästa tiden — Aldeias do Xisto-nätverket driver ett eget mörkerhimmelsprogram i regionen just för att det är så mörkt här.
När på året
April till juni och september till oktober. Sommaren är het i Beira-inlandet och byn ligger i en dalsida utan mycket luftrörelse. Vintern är kall och fuktig, och skiffret blir halt när det regnar — det låter trivialt men det är precis där folk ramlar.
Serra do Açor drabbades hårt av bränderna 2017 och skogen runt byn är delvis ung återväxt. Det påverkar inte byn i sig men det påverkar utsikten, och det är värt att veta att det gröna på gamla bilder inte alltid är det gröna som finns i dag.
Är Piódão värt omvägen?
Ja, om något av tre stämmer: du sover över, du kombinerar med Foz d'Égua och en vandring, eller du är redan på väg genom bergen. Nej, om du planerar en dagstur från kusten enbart för att se byn — då blir det fem timmar bil för en timme by, och det finns bättre användningar av en semesterdag.
Som en del av en slinga i Centro är den däremot stark. Piódão och Foz d'Égua en dag, Serra da Estrela nästa, Monsanto längre söderut. Alla tre kräver bil och alla tre belönar den som inte har bråttom. Coimbra är den närmaste stad som fungerar som start- och slutpunkt.
Vanliga frågor
Hur lång tid tar det att köra till Piódão från Coimbra?
Ungefär en och en halv timme, cirka 96 kilometer via IP3 och IC6 och sedan bergsväg. De sista fyrtio kilometrarna från Arganil är smala och kurviga och tar mer tid än kartan antyder. Från Porto räknar man ungefär två och en halv timme, från Lissabon över tre.
Hur länge behöver man vara i Piódão?
Själva byn tar en till två timmar att gå igenom i lugnt tempo. Lägger du till Foz d'Égua tre kilometer bort och en kort vandring blir det en halvdag. Vill du få ut något av platsen utöver fotografiet ska du sova över — byn ser helt annorlunda ut på kvällen när dagsbesökarna har åkt.
Går det att ta sig till Piódão utan bil?
I praktiken nej. Byn ligger vid slutet av en väg genom Serra do Açor och kollektivtrafiken i området är inriktad på boende, inte besökare. Hyrbil är det realistiska alternativet, och sträckan från Arganil kräver att du är någorlunda bekväm med smal, kurvig bergsväg utan räcken på delar av vägen.
Varför är fönstren i Piódão blåmålade?
Den lokala förklaringen är att byns enda handelsbod bara sålde blå färg. Historien berättas överallt men är inte dokumenterad, så ta den för vad den är. Kontrasten mellan de blå snickerierna, den svarta skiffern och den vita kyrkan är däremot precis så tydlig som på bilderna.
Kan man bada vid Piódão?
Ja, det finns flodbadplatser både i byn och vid Foz d'Égua tre kilometer bort. Det är bergsvatten, kallt året runt, och normalt utan livräddare. Djupet varierar kraftigt mellan årstider och efter regn, botten är sten och stupen vid kanterna är branta — läs skyltningen på plats och hoppa aldrig i utan att ha sett botten.