Portugal är inte platt. Det är det första en cyklist behöver veta, och det som nästan aldrig står i researtiklarna. Landet reser sig i vågor från Atlanten och inåt, och även kusten är kuperad — Algarves N125 rullar upp och ner hela vägen, och västkusten norr om Lissabon går i sluttningar. Undantaget är de gamla järnvägsbankarna. Ett tåg klarar inte branta backar, och därför är banvallarna det enda i Portugal som verkligen är flackt.
De heter ecopistas och förvaltas av Infraestruturas de Portugal, som äger marken. Femton finns på deras lista. Men flera av dem är bara delvis anlagda, och några består av två eller tre lösryckta stumpar med bilväg emellan. Vilka som faktiskt går att cykla från ände till ände är därför den enda fråga som betyder något innan du packar cykeln.
Ecopistorna som är färdiga hela vägen
Det nationella ecopista-programmet startade 2001, då dåvarande REFER började återanvända nedlagda banvallar. Fem av dem är i dag byggda i stort sett i sin fulla planerade sträckning:
| Ecopista | Sträcka | Byggd längd |
|---|---|---|
| Dão | Santa Comba Dão–Viseu | 49,2 km |
| Vale do Vouga | Sernada do Vouga–Viseu | 76,8 km |
| Reguengos | Évora–Reguengos de Monsaraz | 39,7 km |
| Famalicão | Póvoa de Varzim–Vila Nova de Famalicão | 28,6 km av 29,2 |
| Guimarães | Guimarães–Fafe | 21,2 km |
Ecopista do Dão är den man ska börja med. Den invigdes i juli 2011 på gamla Viseu-grenen, går längs floderna Dão och Pavia genom ek-, kastanje- och korkekskog med utsikt mot Caramulo och Serra da Estrela, och passerar bland annat en järnbro ritad av Eiffels firma över Asnes. Den kom trea i kategorin Excellence i den europeiska vias verdes-tävlingen 2013. Ecopista do Minho, Valença–Monção, är kortare — knappt femton kilometer — men gick tredje bäst i hela Europa 2017 och rullar längs Minhofloden med Galicien på andra sidan.
De som ser färdiga ut på kartan men inte är det
Här ligger fällan. Infraestruturas de Portugal anger både en potentiell och en byggd längd, och skillnaden är ibland dramatisk.
| Ecopista | Planerad | Faktiskt byggd | Hur den ser ut |
|---|---|---|---|
| Alto Alentejo | 53,5 km | 14 km | Endast Fronteira–Cabeço de Vide |
| Mora | 59,1 km | 31 km | Från Évora, slutar i luften |
| Tâmega | 51,7 km | 39,2 km | Amarante–Arco de Baúlhe, ofullständig |
| Sabor | 54,1 km | 48 km | Två skilda avsnitt: 34 km + 14 km |
| Tua | 75,3 km | 55,6 km | Tre skilda avsnitt |
Sabor är det tydligaste exemplet. De 34 kilometrarna Pocinho–Carviçais i Torre de Moncorvo har ordentlig beläggning och gatubelysning i tätorterna. De 14 kilometrarna Sendim–Duas Igrejas ligger nio mil därifrån, har makadam i stället för asfalt och går genom Douro Internacionals naturpark. De hänger inte ihop. Samma sak gäller Tua, där de 55 kilometrarna är fördelade på tre stumpar mellan Carvalhais och Bragança.
Kontrollera längden mot IP:s egen sida innan du planerar en etapp. Ecopista do Corgo är ett skolexempel på varför: förvaltarens egen sida uppger samtidigt 54,4 km som potentiell längd och 64,1 km som byggd, alltså mer byggt än planerat. Motsägelsen är inte utredd, och därför står inget kilometertal om Corgo här. Den finns, den går från Abambres i Vila Real norrut mot Chaves och vidare mot Verín i Spanien — men siffran är inte pålitlig.
Algarve har ingen ecopista alls
Det förvånar många. Ingen av de femton ligger söder om Alentejo. Det som finns i Algarve heter Ecovia do Litoral och är något annat: en 214 kilometer lång skyltad rutt från Vila Real de Santo António i öster till Cabo de São Vicente vid Sagres, som ingår i EuroVelo 1 — Atlantkustrutten. Den förvaltas av kommunförbundet AMAL, men själva byggandet, skyltningen och underhållet sköts av var och en av kommunerna längs vägen.
Det märks. Ecovian är ingen sammanhängande separerad cykelbana utan en blandning av riktiga cykelvägar, grusvägar och vanliga bilvägar, och regionens egen turistorganisation medger att sträckor som byggts om ännu inte fått sin skyltning. Kör aldrig efter enbart skyltar här. Ha spåret i telefonen.
Där det är riktigt fint är i öster, i det flacka landskapet kring Ria Formosa mellan Tavira, Olhão och Monte Gordo: saltdammar, fågelmarker och nästan inga stigningar. Väster om Albufeira börjar terrängen resa sig på allvar.
Och så bergen, som är riktiga berg
Fóia i Monchique är 902 meter, och vägen dit upp från kusten är en av Portugals klassiska klättringar — tjugo kilometer nästan utan avbrott, och tio grader svalare på toppen än i Portimão. Torre i Serra da Estrela är 1 993 meter och landets högsta punkt på fastlandet. Dourodalens terrasser är vackra att cykla i och obarmhärtiga att cykla upp ur: vägarna följer sluttningarna, inte floden, och en dagsetapp där kan innehålla tusen höjdmeter utan att se särskilt lång ut på kartan.
Den som vill korsa hela landet gör det på Estrada Nacional 2, som går från Chaves i norr till Faro i söder på omkring 738 kilometer och passerar elva distrikt. Det är en vanlig landsväg med biltrafik, inte en cykelled, och den korsar fyra bergskedjor. Räkna med tio till fjorton dagar och rejält med klättring.
Cykel på tåget: reglerna är inte ett löfte
CP:s allmänna transportvillkor, i kraft sedan 1 juli 2021, säger rakt ut att möjligheten att ta med cykel beror på vagnmaterielen, tågtypen och i sista hand på om det finns plats, bedömt av personalen ombord. Det som står fast:
- Aldrig mer än en cykel per resenär.
- Elcyklar är tillåtna om motorn har högst 0,25 kW kontinuerlig effekt och cykeln är av vanlig storlek.
- Cykeln får inte blockera dörrar eller sittplatser, och du ansvarar själv för den.
- Personalen får neka dig ombord om tåget är fullt.
- Historiska tåg och turisttåg tar inte cykel alls, och inte heller resor med planerat byte till buss.
- Du får inte sitta på cykeln inne på stationer eller i gångtunnlar.
I praktiken betyder det: räkna med att det går på regionaltågen, men ha en plan B. Läs mer under tåg i Portugal.
Säsong och säkerhet
Cykla mellan oktober och maj. Det är den bästa utomhussäsongen på fastlandet, och det gäller cykel lika mycket som vandring — och av samma skäl som gör hösten till högsäsong för golf i Portugal. Juli och augusti är för varma inåt landet, och i Alentejo är skuggan sällan där du behöver den.
Portugisisk trafik kräver respekt. Landsvägarna är smala, omkörningar sker nära, och N125 genom Algarve är den väg där det går fortast och står flest tunga fordon. Undvik den när det finns ett alternativ. Kör med bakljus även på dagen, och räkna med att en cykel inte alltid syns i en spegel. Reglerna i övrigt hittar du under köra bil i Portugal — de gäller också den som möter dig.
Vanliga frågor
Vilken ecopista är bäst för en nybörjarfamilj?
Ecopista do Dão. Den är 49 kilometer lång, färdig hela vägen, har järnvägens svaga lutning och går genom skog och längs vatten större delen av sträckan. Du kan cykla en kortare bit och vända — det finns gott om gamla stationer att utgå från. Ecopista de Guimarães på 21 kilometer är ett kortare alternativ i norr.
Går det att cykla hela Algarvekusten?
Ecovia do Litoral är skyltad hela vägen mellan Vila Real de Santo António och Cabo de São Vicente, 214 kilometer, men är ingen sammanhängande cykelbana. Delar går på allmän väg och skyltningen är ojämn eftersom varje kommun ansvarar för sin sträcka. Det är fullt görbart med GPS-spår, men det är inte en led du följer med blicken.
Kan jag hyra cykel på plats i stället för att ta med egen?
I turistorterna i Algarve, i Lissabon, Porto och vid de större ecopistorna finns uthyrning, och för en vecka på en ecopista räcker det gott. Ska du cykla EN2 eller göra en längre tur i Douro med egen utrustning är egen cykel oftast rätt val — men kontrollera flygbolagets regler och pris för cykelfodral innan du bokar.
Är det bättre att cykla i norr eller i söder?
Norr har ecopistorna, mer skugga och grönare landskap, men också mer regn: Porto får 1 146,9 mm om året mot Lissabons 722,5. Söder har torrare väder och den flacka östra Algarvekusten, men saknar helt anlagda banvallsleder. Vill du ha flackt och färdigt åker du till Dão eller Vouga. Vill du ha sol i februari åker du till Algarve och accepterar att du delar vägen med bilar.