Lamego ligger på Douros södra sida, en dryg mil söder om Peso da Régua, och domineras helt av en sak: en barocktrappa som klättrar upp för Monte de Santo Estêvão till vallfartskyrkan Nossa Senhora dos Remédios. Trappan är gratis, den är brant, och ingen officiell källa publicerar hur många steg den har.
Staden i övrigt är en liten biskopsstad med en katedral, ett slottsberg och en av Portugals bästa rökta skinkor. Runt omkring ligger vinlandet — dels Douro, dels landets första demarkerade område för mousserande vin. Räkna med en halvdag för trappan och kärnan, en hel dag om du ska ut bland kvintorna.
Trappan: varför vi inte skriver ett antal steg
Talet 686 cirkulerar i nästan allt material om Lamego, och några källor säger 691. Vi har läst både kommunens egen sida om sanktuariet och sanktuariets egen webbplats. Ingen av dem räknar stegen. Där det inte finns en officiell uppgift skriver vi ingen siffra — det är samma regel som gäller trappan vid Bom Jesus do Monte i Braga, där brödraskapets egen sida heller inte räknar.
Det du behöver veta i stället är formen. Trappan är byggd i avsatser med plana partier emellan, dekorerad hela vägen med kapell, fontäner, statyer och obelisker. Den mest storslagna nivån heter Pátio dos Reis och har Fonte dos Gigantes i mitten med en obelisk på omkring femton meter, omgiven av statyer som föreställer de arton sista namnen i Davids hus. Längs vägen ligger också Fonte da Sereia — namnet kommer av att figuren, en triton på en delfin, för de flesta besökare ser ut som en sjöjungfru — och den huggna Fonte do Pelicano. Överst, på kyrkans framsida, står ett monolitiskt kors.
Det finns en väg upp för bil. Trappan är ett konstverk, inte den enda vägen. Går du inte i trappor tar du bilen eller en taxi till parkeringen uppe vid kyrkan och tittar ner i stället. Utsikten över staden är densamma, och trappan är faktiskt vackrare uppifrån.
Kronologin är längre än sanktuariet ser ut
På platsen fanns redan ett litet kapell, som biskop Durando lät bygga 1361 och som var tillägnat Santo Estêvão. År 1568 gav Lamegos biskop Manuel de Noronha tillstånd att riva det gamla kapellet och uppföra ett nytt där Pátio dos Reis nu ligger. Även det revs.
Den kyrka som står i dag fick sin första sten lagd 1750, på initiativ av kaniken José Pinto Teixeira. Byggnaden är barock och helt i granit, och projektet tillskrivs enligt kommunen sannolikt Nicolau Nasoni — samme italienare som ritade Torre dos Clérigos i Porto. Träsniderierna är från 1700-talet, och i det inre finns azulejopaneler och glasmålningar.
Trappan påbörjades 1777 och blev inte färdig förrän på 1900-talet. Det är den enskilt mest upplysande uppgiften om anläggningen: det du går i är ett bygge som tog över hundra år, och det syns i stilbrotten om du tittar efter.
Museet är stängt — och det står inte i reseguiderna
Museu de Lamego är stängt för allmänheten sedan den 24 maj 2025 för ombyggnad inom det portugisiska återhämtningsprogrammet PRR. Museiförvaltarens egen sida anger inget öppningsdatum. Nästan allt äldre material listar fortfarande öppettider och pris. Kontrollera innan du planerar in det.
Det är en verklig förlust, för museet är ett av Portugals äldsta — grundat 1917 i det gamla biskopspalatset från 1700-talet. Samlingen innehåller flamländska gobelänger vävda i Bryssel under första hälften av 1500-talet och målade paneler av Vasco Fernandes som gjordes för Lamegos katedral under samma sekel. Flera av föremålen är klassade som nationalskatter.
Katedralen och en kyrka från 600-talet
Lamego är stiftsstad, och det är en kuriositet i sig: det är det enda portugisiska stiftet vars säte inte ligger i en distriktshuvudstad. Sé de Lamego nere i stan står vid stadens centrala torg och har byggts om i flera omgångar sedan medeltiden.
Tre kilometer utanför staden, vid floden Balsemão, ligger däremot stadens verkliga märkvärdighet: Capela de São Pedro de Balsemão. Kommunen kallar den stadens äldsta monument och skriver att den enligt vissa historiker är den näst äldsta på hela Iberiska halvön, med sueviskt-visigotiskt ursprung på 600-talet. Den är liten, den är svår att hitta och den ligger utan skyltning på en gårdsplan. Det är inte många i Portugal som har sett den.
Mousserande vin: det heter Távora-Varosa, inte Lamego
Att Lamego förknippas med mousserande vin stämmer, men beteckningen är inte stadens.
Ursprungsbeteckningen heter Távora-Varosa och blev 1989 den första demarkerade regionen för mousserande vin i Portugal. Den omfattar kommunerna Moimenta da Beira, Sernancelhe och Tarouca — och därutöver bara vissa församlingar i Penedono, São João da Pesqueira, Tabuaço, Armamar och Lamego. Lamego ligger alltså delvis i regionen, inte i dess mitt.
Historien går längre tillbaka än demarkationen. Vin- och skumvinsproduktionen i området spåras till 1678 och till cisterciensmunkarna, som på 1100-talet byggde klostret São João de Tarouca söder om Lamego. Jordarna är granit- och litosoljordar på höjd, med hög syra — vilket är precis vad ett mousserande vin behöver och vad Douros varma dalbotten inte ger.
Stadens stilla viner hör däremot i huvudsak till Dourodalen och dess beteckningar. Vill du förstå skillnaden mellan portvin och Dourons bordsviner läs portvin och bordsviner från Douro. Hur besök på kvintorna fungerar står i vingårdsturer i Portugal.
Skinkan och maskerna
Lamego är känt för presunto, lufttorkad och rökt skinka från trakten, som säljs i skivor på marknaden och serveras som förrätt överallt. Den är saltare och rökigare än sin spanska motsvarighet och hör ihop med en kall inlandsvinter, inte med kusten.
Kommunens mest säregna tradition ligger i byn Lazarim: Entrudo de Lazarim, en fastlagstradition där deltagarna bär grovt huggna masker i trä. Den är en av få platser i Portugal där maskerandet överlevt utan att bli en scen för turister. Datumet följer påsken och flyttar mellan åren — se kommunens kalender. Stadens stora fest är Festas de Nossa Senhora dos Remédios i september, då trappan blir processionsväg.
Så tar du dig hit — och invändningen
Lamego har ingen järnvägsstation. Närmaste är Peso da Régua på Linha do Douro, en dryg mil norrut på andra sidan floden; därifrån går buss eller taxi. Se tåg i Portugal och buss i Portugal. Med bil är det knappt två timmar från Porto.
Invändningen är enkel: Lamego är en liten stad och museet är stängt. Det som är kvar är trappan, katedralen, kapellet i Balsemão och maten. Det räcker gott för en dag, men inte för tre. Vill du ha Douro på riktigt är Pinhão längre uppströms rätt bas, och Lamego ett stopp på vägen.
Om turistskatt: vi har inte kunnat läsa Lamegos eget regulamento och skriver därför inget belopp. Räkna med att en avgift kan tillkomma vid incheckningen och fråga vid bokningen — se turistskatt i Portugal.
Vanliga frågor
Hur många steg har trappan i Lamego?
Det publicerar varken kommunen eller sanktuariet. Talet 686 är det vanligaste i sekundärkällor och 691 förekommer också, men ingen av dem går tillbaka på en officiell räkning, och vi skriver därför ingen siffra. Vad du kan räkna med är en lång och brant stigning i avsatser, med plana partier emellan, och att den tar en kvart till tjugo minuter i lugnt tempo.
Går det att köra upp till kyrkan i stället för att gå?
Ja. Det finns bilväg upp till sanktuariet och parkering däruppe. Trappan är en barock anläggning att titta på, inte den enda vägen. Går du dåligt i trappor, är där med barnvagn eller kommer mitt på dagen i juli är bilvägen det rimliga valet, och du kan gå ner en bit i trappan och tillbaka upp.
Är Lamegos museum öppet?
Nej. Museu de Lamego har varit stängt för allmänheten sedan den 24 maj 2025 för en ombyggnad inom PRR-programmet, och förvaltaren anger inget öppningsdatum. Reseguider som listar öppettider och entrépris för museet är föråldrade. Kontrollera hos Museus e Monumentos de Portugal innan du planerar besöket.
Kommer Portugals mousserande vin från Lamego?
Inte riktigt. Beteckningen heter Távora-Varosa och blev 1989 landets första demarkerade region för mousserande vin. Den omfattar Moimenta da Beira, Sernancelhe och Tarouca i sin helhet, men bara vissa församlingar i Lamego. Staden är regionens naturliga port och där husen har sina lager, men vinet bär inte stadens namn.